- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
165

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medlet till allt dettas vinnande. Det var något ganska rått
i utropet, men det lindrades i prästens öra genom
påminnelsen, att utsvultna barn får man förlåta, om de med någon
passion, om de med en viss feberlik vildhet utropa namnet
på deras närmaste, största, oskyldigaste behof.

"Tyst, barnungar!" befallde modern.

"Säg mig," sade adjunkten för att afleda detta sorgliga
ämne, "har ni aldrig varit i Kalmar? Jag begriper icke,
jag tycker att jag någonstädes sett ert ansikte?"

"Nej," sade hon, "jag är barnfödd här i skären, och
har ej varit till någon annan stad än Karlskrona" tillade
hon med en min af ganska melankolisk, men intagande färg.

"Det var för att hälsa på morfar, ser herrn, i
ankarsmedjan de kalla," yttrade den nioåriga talmannen helt
muntert och, såsom det tycktes, ganska okunnig om både
ankarsmedjans ändamål och morfars öde där.

Den unga prästen ryste. "Låt oss icke tala härom,"
sade han åter afledande. "Ni har många barn; för er har
väl inga barn dött?"

"Nej," sade hon, "de lefva alla."

"På detta sätt välsignar Gud. Sällan hör man, att barn
dö för den rätt fattiga."

"Det är ock en glädje, när man har något åt dem,
stackare; och man fruktar, att de af nöd ska bli . . . med
tiden."

Det hon fruktade de skulle blifva med tiden yttrade
hon icke hörbart. Men den okonstlade pojken, äldsta sonen,
utropade utan skonsamhet: "Tjufvar? Å nej — det ska
vi väl icke bli, som morfar, nej men. Jag tänker bli sjöman
och fara långt i kos som far min och tjäna pengar som
gräs och komma hem och lösa ut morfar ur smedjan."

Så svärmiskt hoppfullt målar barndomen. Själfva den
sorgsna modern smittades af en snabb glädjeskymt, och
hennes stora ögon började glimma i det magra ansiktet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free