Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är klart, att hvad vi här tala om måste angå de så
allmänt i fråga komna tidens problemer eller något af dem. Det
är dessa ämnen, som man kan uppskjuta, men icke undvika.
Det är en klass af saker, som alla människor tänka på,
och som ingen vågar tala om. Samma klass är det, som, ifall
och när den kommer till tals, blir mycket illa anskrifven,
illa utlagd, förkättrad, fördömd; ty den innehåller ett af fröen
till mänsklighetens räddning i sedligt afseende; och historien
kan endast uppvisa ganska få exempel på att icke människornas
lärare, i massa tagna, i alla tider flytt hvad som länder
till hjälp, afskytt räddningsmedlen, benämnt räddningen själf
undergång och till bistånd däremot uppkallat allt ondt, som
stått till buds, helgande det genom namn af godt. När en
tids arbete oupphörligen går ut på att rädda, hjälpa och
förbättra själen, ropa de lika oupphörligen, att tiden är jordiskt
stämd: de se icke, att deras egna för sedlighet gjorda
inrättningar föra till verkliga laster eller åtminstone ej hindra
dem. Vi rå icke för att detta är ett faktum, afsikterna må
vara hvilka som helst. Vi smäda ingen; vi önska välsignelse
öfver alla.
Men hvad de ämnen angår, som ligga för tidehvarfvet
att komma, så må man gråta om man vill, men hindra dem
kan man icke. Mänsklighetens och sedernas småningom
skeende räddning kan icke undvikas.
Man kan väl säga, att människorna nu falla ned öfver
de ”materiella intressena” och gå att blifva allt mer
kroppsliga; man kan säga det, så länge man icke inser, att det just
är själarna, som vår tid i själfva verket mest af allt arbetar för.
Det är räddningen af det sköna och oskyldiga i grunden af
vår ande; det är upplifvandet af det i sanning goda, af det
idealiskt förhoppningsfulla, som Gud tillåtit, emedan han
skapat det; det är frågan, en gång, om försvaret af det enda
på jorden, som för människan äger värde eller bör äga det,
om en i årtusenden misskänd himmel. Man kallar intresset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
