- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
249

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du säger, hvartill tjänade det? Icke komme det att damma
mindre för det.”

”Nej, men en hvit kambrikshatt, som dammas ned,
måste genast tvättas, och det är besvär, ty han måste tvättas
i själfva sjön med borste. Däremot en silkesschalett far
dammet strax af, bara man slår honom ett par slag öfver
handen.”

”Ja, om du vill byta om på hufvudet, så skall jag genast
stanna, och vi stiga ur.”

”Eller om jag skulle taga upp paraplyn och hålla emot
dammet?”

”Dammet bär sig icke åt som regn,” afbröt sergeanten,
”hvilket blott faller ofvanpå en paraply. Dammet stiger upp
inunder och kommer en dess värre kring hufvudet; jag
tycker ej om paraply i vackert väder.”

Sara teg. Man åkte åter en kvart utan samtal. Men
vid denna tidpunkt vaknade drängen och höstade så, att det
liknade en revolution i bakre delen af vagnen.

”Hvad ämnar han företaga sig med våra saker!” skrek
Sara och vände om hufvudet. Albert saktade hästarna och
såg sig om, det var dock ej farligare, än att drängen vridit sig
om på den vänstra sidan, för att försöka en lur på den.

Men härigenom kom Albert tillbakas ifrån sin förstämning,
skrattade åt den groteska ställning arbogasofvaren
intagit under sin inböjda hatt och sade: ”Vet du, Sara
Videbeck, efter vi nu en gång stannat, så håller jag en smula;
hästarna kunna flåsa ut, vi hafva kört raskt, och då får du
emellertid byta om för dammet allt hvad du behagar.”

Han hoppade af, gick omkring åkdonet och gaf sin
reskamrat handen för att hjälpa henne ned. Hon ställde sig
upp, men letade länge efter fotfäste för sin blanka kängspets.
Hjulnafvet föreföll henne tjärigt att stiga på. Sergeanten
tyckte hon letade för länge, hvarför han släppte hennes hand
och tog henne i stället hel och hållen, lyfte henne till marken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free