- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
263

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

simmande på Tidaåns breda, klara vatten? Och nu på andra
sidan om bron det täcka Marieholm, landshöfdingens residens,
ej just prunkande med synnerlig höjd, men desto mera
intagande genom den omgifvande trädrika vegetationen?
Landsfaderliga minnen ifrån förträffliga styresmän öfver länet sitta
liksom inflätade emellan de mjuka, för aftonvinden sviktande
lönn-, björk- och hasselgrenarna med deras vajande löf.

Hvem minnes icke detta allt? Minnet beror likväl på om
man varit i Mariestad, ty att blott höra talas därom tjänar föga,
man måste med egna ögon se Tidans milda, inbjudande utlopp.

Albert och hans följeslagarinna kommo dit en himmelskt
vacker juliafton. Någon omständlighet måste tillåtas historien
på sina ställen. Ursäktas skall och bör därför, att hvad som
följer berättas.

Sedan de vid inresan nått torget, körde de icke rakt fram
ned åt marieholmsbron till, utan veko af en liten gata åt höger,
som icke slutar förr än i själfva Vänern. Ungefär midt på
denna gata låg huset, som emottog trötta resande.

De stego ur här, besörjde om sakernas inbärande, och
allt gick bra. Men sedermera föreslog Albert att, medan
kvällen ännu var så ljus och vacker, göra en lustvandring i
staden.

Sara hade på den sista tiden, allt sedan Bodarna, blifvit
tystare, icke just högtidlig — det ordet passar ej — men mera
högstämd, och hon språkade icke så ofta om skråets affärer.
Utom denna förändring märktes hos henne ingen annan än
den, att hennes vanliga skalkaktighet i blicken utbytts emot
en viss himmelsk vänlighet och tillgänglighet för nästan allt
hvad Albert ville.

Utan att säga ett ord emot, lät hon honom taga sig under
armen, och hon följde honom dit han ämnade föra henne.
Han hade ingen plan med sin promenad. Således föll det
sig naturligast och af sig själf, att de gingo bort öfver torget
ned till flottbron, stannade midt på den och besågo Tidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free