- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
307

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

duger, blifvit uttalad. En herreman af rätt skrot och korn
står en folkets man så nära, att de igenkänna och älska
hvarann vid första blick. Vårt så kallade lägre folk, som,
öfvergifvet och lämnadt utan bistånd och vård, sjunker, lider
och försämras, behöfver utom allt tvifvel sådana. Men de
genom sin på sned komna bildning onationella herrskaper,
som vi nu så talrikt hafva, kunna utan tvifvel undvaras. Man
märker dem väl ej sällan ståta med kärlek till fosterländskhet:
deras fruntimmer sjunga folkvisor långdraget och ängsligt;
deras gravörer teckna hela år ur Sverige; deras aktörer
deklamera lyrik, som skall smaka svenskt. Och hvad är
sanning i allt detta? Det är en maskrad. Med en tunn
fernissa af behaglighet och skick sakna våra herrskaper alltför
ofta sann människoaktning och äro obilliga emot just det
fosterländska, så hos hvarann som hos folket: — nämligen
så fort ej maskradnöjet pågår. Deras nerver hoppa af dold
glädje, när förtretligheter hända en landsman; att utsträcka
ett finger till biträde för någonting inhemskt af värde vore
för dem som att gå genom elden. Detta hindrar dem likväl
icke att orda patriotiskt, så lärdt som olärdt, i synnerhet vid
tillfällen då ordandet tjänar till ingenting: de yttra sig med
stor värme om förbättringar i människornas ställning, men
äro förbättringarnas oblidkeligaste motståndare, om sådana
skulle öfvergå ifrån tal till verkställighet. De taga munnen
full om den svenska äran, de, som utgöra vårt lands enda,
stora och fullkomliga vanära. Personerna skola snart utdö,
och lämna de efter sig barn, som med hjärta och sinne
återvända till Sverige, så skall Sveriges folk upptaga dem med
godhet. Ty äfven det förargliga och löjliga förlåter man
sedan det dött — och den uppväxande ungdomen, äfven af
sådana föräldrar, betraktar man kärleksfull och glad, i
förhoppning att naturen skall göra gällande sin vanliga lag om
generationernas omkastning. Men där så icke inträffar,
väntar våra så kallade bättre klasser eller deras afföda i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free