- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
37

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En afton, då Uno gått ut endast för att fördrifva tiden
och utan bestämdt mål för sin vandring, mötte han denne
sin nye vän, i sällskap med ett ungt, ganska väl klädt
fruntimmer. Han hälsade på sin tjänstekamrat och ämnade
fortsätta sin väg, då vännen bad honom vända om och göra
sällskap. Med största nöje biföll han denna inbjudning och
började därför genast ett vördnadsfullt samtal med damen,
så som han i fädernebygden var van, först om väderleken
och sedermera, något närmare Stockholmstonen, angående
Prattes sista spektakel, ”Pigan och katten eller Olyckan i
köket”, det han sade sig på aftonen hafva ämnat ännu en gång
besöka.

— Den pjäsen kan jag visa er, svarade damen, om ni vill
följa mig hem.

— I sådant fall torde bror Katturin, (vändande sig till
honom) yttrade Uno, ha godheten presentera mig.

— Fy f—n! ropade hon, heter han Katturin? Hur kan
man kalla sig så gement? Kalla er då åtminstone Katturini.

Uno undrade med skäl på detta sätt att konversera. Att
damen ej ens till namnet kände sin följeslagare gaf honom ej
det bästa begrepp om hennes modesti, och han ämnade
verkligen återvända, i farhåga att han kommit i sällskap med någon
illa känd kvinnsperson, då hon stannade och på ett grannlaga
sätt frågade: — Vill ni inte ha godheten att besöka oss? Här
bor jag, tre trappor upp. — Hellre än att bevisa en ohöflighet
mot ett fruntimmer, följde han trapporna uppför, fruktande
dock att detta äfventyr ej skulle väl af löpa.

Damen knackade två slag med fingerknogen på en dörr,
hvilken genast öppnades, och hon jämte herrarna inträdde
i ett ganska litet rum, matt upplyst af ett enda smalt ljus,
som, lutande i en gammal tennstake, på ett omåladt bord,
därå neddroppat talg. Öfver bordet hängde på väggen
gamla smutsiga taflor, små graverade porträtter af hederliga
svenska herrar och män: tvenne landtmarskalkar, f. d. konung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free