Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man från början icke afsett, och den, hvars karaktär icke
ens medgifver tanken att varda köpt, kan, innan erfarenheten
och missöden gjort honom misstrogen och vaksam, desto
lättare snärjas, bländas och hänföras. Styrelsens
publicistiska motståndare den tiden bestodo af: Argus, Medborgaren,
Dagligt Allehanda, Konversationsbladet och
Stockholmsposten. När denna falang ryckte fram i slutna leder, hade
man å andra sidan att ställa upp: Post- och Inrikestidningen,
för hvilken all diskussion var främmande; Svenska Minerva,
hvars nära förhållande till en missnöjd och på aftåg stadd
konseljledamot, gjorde högst problematiskt då, i hvad mån
ni i framtiden just kunde lita på denna eljest mångsidiga
talang, helst vi bägge, ni och jag gemensamt, mot slutet af
föregående riksdagen varit en skottafla för detta blads elaka
lynne, när nyss efter er förening med mig, excellentissime!
edra aktier stego i mån som eder medtäflares sjönko;
Journalen, som långt för detta förlorat allt inflytande, sedan
Argus dragit larfven af de ”insända” artiklarna och det
glunkades, att hufvudredaktören, kanslirådet Wallmark, hade
ett anslag för att skrifva i högvederbörligt intresse, och
medarbetaren, öfverste Montgomerie, ett annat, för att
åtminstone icke skrifva emot; Granskaren, en utbrunnen
rökgubbe, de mauvaise odeur i allmänna opinionen; Stockholms
Tidning, så under all kritik, så utan allt inflytande, att jag
skulle betvifla att er skyddling, numera justitiekanslern
Ner-man, hvars utmärkta ”klokhet”(!) herr Georg Svederus
vitsordat, utsett denna till organ för ministeriella taskspelerier,
om jag icke funnit förhållandet bekräftadt af herr Nermans
egenhändiga biljetter till aflidne expeditionssekreteraren
Rothlieb; och slutligen Axplockaren, en smädeskrift mot allt
hvad opposition hette, författad utan lyftning, utan talang, i
den mest råa anda, som för ingen del gagnade det intresse,
hvilket han förmente sig förfäkta, och hvars redaktör, f. d.
apotekaren Huldberg, blef pensionerad teaterskribent, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
