- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
148

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillstyrkte mig att ”nu passa på”. Jag tackade för
välmeningen, men förkastade ända till tanken på en sådan plan.

Vid rådplägningarna oss emellan, excellentissime! om
sättet att nu ställa sakerna efter sålunda inträffade
förhållanden, ville ni, att jag helt enkelt skulle söka tjänstledighet,
och ni ansvarade mig — skälen måtte föregifvas hvilka som
helst och vederbörande afstyrka huru mycket som helst —,
att min ansökning skulle bifallas. Jag förklarade bestämdt,
att jag ej kunde göra en sådan ansökning; jag kunde ej
framte ett enda antagligt skäl, och jag kunde ej blottställa
mig för de omdömen, hvilka ett dylikt steg ofelbart skulle
förorsaka. Ni skulle då tänka på annan utväg och bad mig
emellertid vara vid godt mod.

Kort därefter sammanträdde riksens ständers revisorer.
Till den middagsmåltid, konungen gaf dem, var äfven jag
befalld. Man lyckönskade mig i allmänhet till så mycken
nåd och afundades min lysande belägenhet. Jag bar
tillfredsställelsens härmade leende på läpparna — och afgrunden i
hjärtat.

Hofrättens session inträffade. Jag måste inträda i
tjänstgöring. Dagen nalkades mer och mer till tidningens
ut-gifvande, och jag stod på samma punkt.

Jag gaf er nu tillkänna, att omständigheternas tvingande
makt, emot hvilken det vore förgäfves att spjärna, nödgade
mig att genast och utan omsvep begära afsked. Konungens
ädelmod gåfve mig väl något annat när tid blefve; jag
lämnade mitt öde med full trygghet i hans och edra händer.
Men öfvergifva tidningsföretaget kunde jag icke, sedan för
de uppburna penningarna betydliga inköp voro gjorda,
kontrakter afslutade och förhållandet kändt, ja till och med
anmäldt hos dem det vederborde, och tillståndsbevis uttaget
hos hofkanslern. Och tjänstgöra kunde jag ej tillika af det
enkla skäl, att bägge sakerna på en gång icke läto
verkställa sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free