Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misslyckadt utplånande af ena strecket af en romersk
IV. Jag ville kassera arbetet; men bokbindaren, som
med-gaf att han begagnat en stämpel till f. d. konung Gustaf IV
Adolfs namnchiffer, hvilken han ännu hade i behåll, lofvade
att utplåna det nu obehöriga strecket på ett sätt, att intet
spår därefter skulle skönjas. De skedde också. Lagerbjelke
godkände och betalte pärmarna och skrattade ironiskt, när
jag underrättade honom, hvilkens namnchiffer som
ursprungligen blifvit förenadt med hjältekonungens på en gåfva,
ämnad åt dess betitlade gunstling. Jag kunde ej heller afhålla
mig från att draga på munnen, då jag sedermera blef varse
Lagerbjelkes tal med den smickrande dedikationen och de
granna pärmarna på bokhyllan i ert bibliotek. Jag glömde
att förtälja er detta den tiden, jag gjorde er mina
uppvaktningar; men jag hoppas att underrättelsen varder er lika
kär, ehuru den kommer sent och skriftligen. Åtminstone
kan jag heligt försäkra er, att jag för ingen del skulle finna
mig stött, om ni någon gång, huru sent som helst, funne
för godt att återställa mig ”Bourrienne et ses erreurs”, som
ni lånade af mig för att låna åt någon annan, i samma
ögonblick ni fick veta, att jag för egen räkning införskrifvit
boken. Dessa ”erreurs” vore ett så lämpligt tidsfördrif under
den långa och svåra arrest, hvarmed ert ridderliga ädelmod
krönt våra inbördes förhållanden, sedan ni kastat bort larven
och icke aktat för rof att nyttja er egen svåger till ett bland
de sakfällande verktygen.
Det är allas lott, som råka i beröring med er,
excellen-tissime! och som nota bene äga någon själfkänsla, att råka
i en falsk ställning. Sådant var förhållandet med grefve
Anckarsvärd, då han vid riksdagen 1829 (såsom det hette i
Argus) ”hoppade ur ringen”; sådant blef förhållandet med
mig. Ändtligen tyckte jag mig också hafva hittat en utväg
att slippa ur labyrinten, så mycket säkrare, som den tråd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
