- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
230

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du aldrig kan känna dig så lycklig mer, utan måste finna allt
tungt i jämförelse. Du hade roligare med din boll än med
din hustru!”

Björn såg på mig med en förundrad min, som genast
lugnade mig. ”Din lilla toka!” sade han, ”det tror du ej!
Du kan ej tro mig vara så galen. Ja, visst var den tiden god,
men denna är dock bättre!”

”Gud ske lof!” sade jag sakta, men tacksamt.

”Och likväl,” återtog björn, ”ha väl få barn varit
lyckligare än jag. När jag minns hur hela världen då lekte för
mig, när jag minns hvad jag kände, då jag låg i gräset och
såg uppåt himlen och hörde det susa i skogen, — när jag
tänker på, hur jag senare ströfvade igenom skogarna på
Ramm och allt var lif och lust omkring mig, — då, Fanny,
ville jag att du äfven hade känt så, att du hade haft en
barndom och ungdom lycklig som min.”

”Men lifvet, björn, har stundom, som året, en
efter-sommar, och jag känner, att min har begynt.”

Björn tog min hand och tryckte den. Vi sutto tysta,
men lyckliga, och trillan rullade muntert fram på den jämna
vägen. Vi foro hemåt.

”Hvilken dyster trakt!” sade jag om en stund. ”Den
liknar ej vår dal. Hvar äro vi? Här finnes bara berg
och skog.”

”Vi äro nära Ramm!” sade björn. ”Jag har med flit
tagit vägen häröfver för att du skulle se stället, där jag
tillbragt min ungdom. Dessutom är huset värdt att bese för
dess egen skull; parken äfvenså. Jag är glad att någon
kommer att bo här. Det är ledsamt att se ställen stå öde,
där människor kunde lefva och njuta lifvet.”

”Hvem kan rätt njuta lifvet här, björn? Allt är ju här
så svart och dystert! Denna långa allé är mörk som ett
grafhvalf. Och där, vid dess slut... är det huset? Hu!
Det ser ut som en urgammal borg, där spöken grassera ”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free