Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var lika ifrig skandinav, stod snart isolerad och blef utsatt
för angrepp i de danska tidningarna. Därför flyttade han
åter, 1863, öfver till Hälsingborg, hvars täcka läge alltid
tilltalat honom. Där tillbringade han sina sista år. Från
politiken drog han sig alltmera tillbaka. Men han upphörde
emellertid icke att författa; tvärtom började för honom nu
en ny, kanske hans rikaste skaldetid. Hans flesta och bästa
dikter tillhöra denna period, hvilken börjar ungefär med
60-talet och sträcker sig fram till hans död. som inträffade
den 16 febr. 1869.
Sturzen-Becker har varit verksam som skald, kritiker,
kåsör och novellförfattare. Det centrala i hela hans begåfning
är förmågan att kåsera eller att på ett lätt och lekande sätt
meddela läsaren sina idéer. Vid denna tid öfvades
följetongen flitigt i Frankrike och som dess stormästare ansågs
Jules Janin. Det är också denne, som varit Sturzen-Beckers
lärare. Han har likaledes tagit starka intryck af Heine.
Liksom fransmännen ägde han en outtömlig förmåga att
på ett elegant sätt tala om allt möjligt. Med den äkta
journalistens oförskräckthet väjer han icke heller tillbaka för något.
Den ena gången skrifver han om potatisens historia, den andra
tecknar han med några raska drag den tid, då gasen icke
fanns, en tredje gång finna vi honom sysselsatt med något
litterärt fenomen. Intressantast är kanske Sturzen-Becker,
när han får tala om Stockholmsförhållanden. Såsom prof
meddelas här hans kvicka målning af
”Stockholmsjung-frurna”. Till det intressantaste han skrifvit höra också hans
litteraturhistoriska skildringar af samtidens personligheter
t. ex. Lars Johan Hierta m. fl. Som kritiker kan det eljest
icke förnekas att Sturzen-Becker var af en viss ytlighet: han
hugger ofta groft i sten. Både om Almquist och Runeberg
har han yttrat sig på ett sätt, som visade att han icke
förstod dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
