Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkan på hennes i alla andra skiften gudfruktiga och
under-gifna sinne; men så var ock hvad hon nu upplefvat af den
beskaffenhet, att det kunde störa jämvikten i det mest
under-gifna sinne, helst hos en älskande hustru. Det hastigt
flygande och snart bestyrkta ryktet, att den galne Anton, af
förskräckelse att se systern gift med den unge jaktlöjtnanten,
anklagat far och bror såsom den gamles mördare, gick som
en löpeld, jämte Antons påstående, att han varit åsyna vittne
till mordet, en sak, som för behöriga auktoriteter bestyrktes
därigenom, att en del af tulljaktens tacklage, i följd af den
anvisning Anton lämnat, verkligen blifvit funnen i
Haralds-sons sjöbod. Men nu slogs förgäfves efter de bägge
mördarna, hvilka, jagade som villebråd, höllo sig undan, Gud vet
hvar, men där de ej anträffades.
Allt detta sväfvade, jämte föreställningen om hennes
mans rysliga död, för fru Katrinas själ, och må det ursäktas
att den mänskliga svagheten utkräfde sin gärd. Fru Katrina
Arnmans ädla hjärta var likväl icke skapadt att hata och
förbanna, icke ens dem, som röfvat hennes högsta lycka
från henne. Hon kunde af sin sorg hänföras till ytterlighet,
men hon kunde också återföras.
”Arve, barn,” svarade hon i nedstämd ton, ”du har
rätt. Jag talade ej försoningens ord, men så är det ock
skillnad på hvad Guds egen son förmådde och det en stackars
svag människa förmår. Emellertid hade jag orätt, stor orätt.
Gud döme mellan oss och dem!”
”Och han döme i sin mildhet!” sade Arve, som hade
gått fram till bordet och, böjande sig öfver moderns hand,
tryckte den till sina läppar.
”1 sin rättvisa!” tillade fru Katrina. ”Men du. kära
barn, ditt hjärta blöder för den stackars flickan, och jag
undrar ej därpå.”
Arve suckade.
Med ett kärleksfullt uttryck, sådant som blott en mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
