Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor, men hela min årslön skulle inte räcka till för en
så dyrbar gåfva. Ack,’ tillade han rörd, ’måtte han som
gifvit dig denna brosch göra dig lyckligare än jag kunnat.
Farväl!’ Därpå aflägsnade han sig hastigt och kom icke mer
tillbaka. Det olyckliga är, att Carolina inte vill säga,
hvari-från hon fått juvelsmycket; hon, som aldrig förr sagt en
osanning, påstår att hon inte vet, hur broschen kommit i
hennes sykorg, och att hon såg den för första gången, när
jag tog upp den. Det där låter otroligt och är så mycket
mer misstänkt, som Carolina visat sig så underlig efter
upptäckten och velat flytta från oss. Min gubbe och jag ha
förklarat henne, att vi icke tro henne om något ondt, men
hon har ändå icke låtit lugna sig.”
”Har ingenting annat än juvelsmycket gifvit anledning
till misstankar?” frågade magistern något förvånad.
”Tycker inte magistern att det är nog? Hvarifrån skulle
Carolina fått ett smycke, som juveleraren Giron värderar
till tusen riksdaler, utan att — — Men magistern har så
kort tid varit i vår fördärfvade hufvudstad.”
”Efter allt hvad jag hört och sett,” yttrade magistern,
”så tror jag fullt och fast att mamsell Carolina är oskyldig,
och jag skall göra allt för att bevisa det.”
Magistern tystnade, häpen öfver sitt löfte, som så
plötsligt framkallats ur hans hjärta, utan att hufvudet tagits
till råd.
”Magistern är en ärans man!” förklarade gubben rörd.
”Hjälp mig ur mina misstankar, ty äfven jag plågas af
sådana, fast jag aldrig velat låta Carolina märka det. Men
hon såg hvad jag tänkte, och detta ökade hennes sorg.”
Magistern gick genast från de gamla till assessorn för
att söka öfvertyga denne om hennes oskuld med sitt
vittnesbörd om hennes förtviflan på sin mors graf. Han förstod
väl att en flicka, uppfostrad af goda människor, nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
