- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
171

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

engagerats som dekorationsmålare vid den nya teatern, vår
skogsdekoration till den där bagarstugan vid Regeringsgatan.

”Men hvar har du din stad och ditt rum?” frågade jag
Westergren, sedan jag i bagarstugan förgäfves letat efter
hans dekorationer.

”Jag har dem inlästa för råttornas skull,” svarade
Westergren.

”Nå, men då kan det äfven vara riskabelt för min skog,”
anmärkte jag.

”Har ingen fara,” svarade Westergren; ”det är bara
skogsråttor som äta trän, och för resten sky de den gröna
färgen . . . Låt oss nu gå!”

Vi gingo. Men när jag såg Westergren stänga till dörren
och stoppa nyckeln i sin ficka, greps jag af en sorglig aning.

”Vi borde väl ha något skriftligt,” yttrade jag betänksamt.

”Ja visst,” svarade Westergren; ”den som bara kunde
skrifva! Du kan inte tro, hur illa man lär sig skrifva i
Jakobs skola. Men var lugn, det är inte så noga konstnärer
emellan.”

Jag var icke lugn och blef det aldrig, ty snart gick min
sorgliga aning i fullbordan. Westergren öppnade sin teater;
han spelade nästan dagligen och begagnade hvarje afton vår
skog, antingen det skulle föreställa stad eller rum, ty allt hvad
han ordat om sina dekorationer var den nedrigaste osanning.
Westergrens teater blef mycket besökt, men icke ett runstycke
tillflöt vårt bolag, och icke en roll fick jag. Jag sökte en afton
under en representation tränga mig in på teatern och fick
se baksidan af min skog, men blef utkörd såsom icke hörande
till ”konstnärerna”; jag sökte tränga mig in i salongen och
fick se framsidan af min skog, men blef utkörd såsom den där
icke hade biljett. Icke ens en fribiljett skickade han oss,
den bedragaren. Man kan föreställa sig mitt lidande. Bolaget
ville ha igen sin skog eller också sina skorpor tillbaka. Jag
förmådde hvarken det ena eller det andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free