Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvanter och som hylla den satsen, att det icke allt är guld
som glimmar. För öfrigt skola vi vara de första att skilja
mellan Crusenstolpe politikern och Crusenstolpe människan.
Han ägde i hela sin personlighet någonting i hög grad
bestickande, hans sällskap var det angenämaste, och man märkte
lätt, att mycket, som man hos denne man icke kunde gilla,
måste mindre härröra från brist på hjärta och känsla än från
vissa förvända föreställningar och sällsamma begrepp.
Crusenstolpe var snarare alltför mycket känslomänniska, äfven i
god mening; vid en närmare bekantskap med honom
upptäckte man genast, att man här hade för sig en vulkanisk,
lidelsefull natur, nyckfull och oberäknelig som alla sådana,
men af hvilken man just därför också borde vara beredd på
allt annat än det vanliga och normala. Man tillgaf honom
därför såsom en undantagsmänniska, såsom ”fenomen",
mycket, som hos en jämn, lugn, beräknande natur skulle varit
oförlåtligt, och det underbara inträffade här, att
Crusenstolpe, som hatade så bittert och sårade så blodigt, ägde i
själfva verket färre personliga ovänner, än han, om man så
vill, ärligen hade förtjänat, samt att han måhända mer än de
flesta människor kunde å andra sidan räkna uppriktiga
vänner till och med bland dem, som han systematiskt oförrättade.
Crusenstolpe var en flitig författare, äfven utom den
egentliga politiken, och han var, hvad som icke är detsamma,
en verklig skriftställare. Vi skola icke särskildt upphålla oss
vid frågan om hans s. k. historiska romaners värde — detta
värde är för oss mer än tvetydigt, och vi hafva vid flera
tillfällen tillräckligt rakt på saken uttalat vår förkastelsedom öfver
denna estetiska afart, där blandad sanning och dikt lämnar
läsaren i förlägenhet att afgöra, huruvida författarens afsikt
varit att underhålla eller att rent af mystifiera —, men i
fråga om framställningen må rättvisligen erkännas, att
Crusenstolpe alltid skötte denna som konst. Hans stil hade icke
många nyanser, den var snarare skäligen stereotypisk, af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
