Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONRAD.
Mig oron behagat; jag älskat att rida
i bredd med orkanerna (sida vid sida)
på frustande hingstar, jag sporrade van
ungfålen med svanhals och skinande länder
och ebenholtshofvar och elfenbenständer,
eldsprutande ögon och krushårig man.
Och trots något fullblod af ofläckad adel,
som nånsin sig rört under Saladins sadel,
elastiskt i satser och smidigt i gång,
min svarta Othello, med moriska anor
i pulsarna, sina halsbrytande banor
i öknarna mätte med kungliga språng.
Jag gladdes åt stormen, min fröjd var att skölja
feluckan i Bodensjöns vattrade bölja;
bland skrofliga klippor ur nästena stal
jag ungar och ägg från den seniga örnen;
hyenan jag tamde, betvingade björnen
och lekte med öknarnas grymma schakal.
Men hemmet blef kvaft i den folkrika staden,
och modet jag fällde, som blommorna bladen;
jag tvungen mig fann som ett lejon om bord.
För mänskor som för skorpionstygn jag flydde.
Mig världen fördömde — och jag den afskydde,
som schweizarn sin lycka i aflägsen nord.
7. — Nationallitteratur. 14.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
