Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vi, som ha ett hetsigare blod,
vi nyttja dem, där lägerelden sprakar,
till pappersladdning framför våra lod.
SLUTSÅNG.
Hör, hur hon skriker, vårens unga lärka,
än lika tokig, yr och älskansvärd;
men vi ha brådtom, och på hennes färd
och kärleksyrsel vi så föga märka.
Fritt må hon än på barn och kvinnor verka,
men fåfängt slösar hon sin sångargärd
på män, som vid en symfoni af svärd
behöfva sina dufna sinnen stärka!
Gack äfven du, min lyra, till en vrå!
Du är för vek för tiderna också,
då rätta skalden sjunger ur kanoner.
Ja, stode en Homeros upp och kvad
en ny, en oförgänglig Iliad,
han finge vika för trumpetens toner!
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
