Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vilddufvan, tafatt och hufvudstupa,
stack af som en pil att sig fördjupa
i skogens vrår genom envist trassel
af kvistar och löf, med gny och tassel;
han kvad, så att räfven i sin kula
blef, till och med han, beklämd en smula,
till trots för all sin présence d’esprit
och sin kisögda lefnadsfilosofi.
All denna forbistring vållade han,
gref John, vår sorgliga riddersman,
där, mässande, han i natten red
genom dunkel skog, öfver öde hed . . .
Men inom Mayboles röda mur,
där satt fru Jane i höganloftsbur,
hon med sin luta svärmisk satt
långt in på den ljumma sommarnatt;
hon också sjöng, men annan sång
— hon sjungit den ren så mången gång —
om fågeln, det glada naturens barn,
som fångats i lumpet jägargarn:
”0, finnes då ej en ömmande själ,”
(här tänkte hon: jo! hon visste det väl),
”en enda på hela jordens klot,
som lossar snaran ifrån dess fot?
O, kommer där ej en huldrik vän,
som gifver fången dess frihet igen?
som skänker den vårens och ungdomens fröjd
i grönskande lundar, i himmelens höjd!”
Då hördes där plötsligt Gud vet hvarifrån,
måhända från buskarna nere vid ån
ett varsamt eko, en modulation,
liksom af en flöjt med dämpad ton . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
