Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är de byten, du, hvarom man strider.
Nu säger jag dig, galning, kort och kalit:
en kamp för lif och makt står öfverallt
och måste rasa genom alla tider.
Jag gick i skogens djup: hur tyst där är,
hur långt från lifvets stormande begär,
där träden drömma vid hvarandras sida!
Dock drömma ej de hycklarne — de strida
förrädiskt med hvarann i jordens mull,
och sakta, sakta kronan ut de sprida
att stjäla från hvarandra solens gull.
Förgätmigej lär vara skalden kär,
och dock hur lömsk den lilla blomman är!
Hon skjuter ut en knippa af polyper
och trefvar under jorden, tills hon stryper
densamme grannen, som af henne fick
ur ögon blå så mången vänlig blick.
Så döljer sig en oförsonlig strid
inunder slöjan af den djupsta frid.
Och hvad allt annat lif är föreskrifvet,
det är en lag jämväl för mänskolifvet:
där kämpas öppet eller med försåt,
och aldrig, aldrig skall den fejden dämpas.
Man är en tiger, då det öppet kämpas;
i fred bland vänner är man myosot.
Där kämpas här mot här och man mot man,
de svage slaktas eller varda slafvar,
de skönsta landen äro jättegrafvar
för folk, som skändat och förödt hvarann.
Det folk försvann, som byggde pyramider,
det folk försvann, som byggde Panteon;
jag stod bredvid den siste af gepider,
när stolt han dignade i vapendån.
Den svartes tjäll föröds vid Nigerns stränder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
