Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnborgen ett stycke in i skogen och där bundit honom vid
ett träd.
Utifrån hördes rop och vapengny. En fientlig skara steg
upp för kullen. Redan hven en pil, stridens första budskap,
genom luften. Kvinnorna trängde sig tätare tillsammans,
tryckte sina barn intill sig och vände rädda blickar mot den
sida af vagnborgen, där männen stodo med spända bågar och
fällda spjut, afvaktande angreppet.
”Ingen nåd åt helgerånarne,” ljöd en röst därutifrån;
"hugg ned dem alla!”
Det var pater Henrik, som talade så till en hop af riddar
Bengts bönder, som, väpnade med yxor, bågar och spjut, tågat
ut för att förfölja det främmande folket.
Pater Henrik red en liten skymmel; kring sin munkkappa
hade han spänt ett bälte, hvari slidan till ett slagsvärd hängde;
svärdet förde han i hand.
Äfven riddaren följde tåget, men oväpnad, ty han tyckte
det föga löna mödan att pådraga ett pansar eller störa sitt goda
svärds hvila för en dylik fejd. Han gick i spetsen för sitt
folk, stödjande sig på en käpp, såsom han plägade göra, då
han var ute att se på åkrar och ängar.
Han vände sig till sitt folk och ökade vikten af paterns
ord, i det han sade:
”Ja, hugg ned slöddret och skona ingen, utom kvinnor
och barn! De ha illa lönat min gästfrihet. De ha sköflat
klostret rubb och stubb och icke ens skonat den heliga
jungfruns gyllene krona eller nattvardsbägaren. Svängen yxorna,
svenner, som då I fällen träd i skogen!”
Men innan skaran hunnit fram till vagnborgen, hade
Assim, på ett tecken af höfdingen, gått fram till eken, där
Erland, nästan medvetslös af dryckens verkningar, stod
bunden. Assim höll en dolk i handen. Gulblek och
skälfvande riktade han udden mot Erlands bröst.
”Hallo!” ropade höfdingen, som klifvit upp på en vagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
