Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När sedan kvällen kom och västerns lågor
sin bilderbok för ögat slogo opp
och öfver edra röda, hvita vågor
en stiltje rådde, full af frid och hopp,
jag fick ej slumra, men jag fick dock drömma,
den dröm, som, om blott mänskors larm ej stör,
tiy hvarje såradt bröst sin balsam för,
och i ert sus jag hörde tydligt strömma
en änglars sång, en helig andakts kör.
Om lifvet unnat mig en tid af hvila,
ett bo jag hade byggt mig längesen,
dit få, blott få, jag bedt att till mig ila
och som, om än så trångt, nog rymt hvar vän,
jag hade bjudit där, på min veranda.
Lugn utan anspråk, molnfri sommardag,
små vågors hviskningar, små fåglars slag;
men först och sist syrener för att blanda
sin doft af fest i soligt hvardagslag.
Det skedde aldrig. — Men när plågan frossat
sig mätt på detta stoft, som är min bur,
och själen, segerglad, sitt galler krossat
och lyft sig till sitt hem och sin natur:
då sparen, vänner, alla sorgens scener
och tviflets frågor, hvi jag gick i kvaf
och något lofvade och intet gaf —
men ställen, som en minnesvård, syrener,
syrener, som en skyddsvakt, på min graf.
De skola då, när vinterstormen jagar,
bli bilder af ett lif, som snart blef kallt;
men kanske också några sommardagar
få tycke af en sång, som var mitt allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
