Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min första kärlek jag som fler
för flärd och dårskap öfverger.
Det blef så tomt, det blef så kalit
i själens tysta gömma,
och glädje, oskuld, vänskap — allt
det gick så lätt att glömma,
det gick så lätt att glömma af
hvarenda skänk, som himlen gaf.
Ej mer den fröjd, den sorg, som flytt,
för hjärtat nu jag biktar;
blott mot den framtidsdag, som grytt,
sig lystna ögat riktar:
så böljan hastar mot sitt skär
och vet ej — att hon krossas där.
Så vänder jag med sinnet sjukt
till barndomshemmet åter.
Ack, hjärtats olja är förbrukt,
och hjärtats ängel gråter,
med vingen — stackars himlabarn! —
omsnärjd af världens granna garn.
Han kände ingen verklig ro
och ingen verklig oro;
om hoppets frön än börjat gro,
af snö de höljda voro,
ja, höljda under samma snö,
som låtit minnets blommor dö.
Därute dock är sol och vår,
där spela ljumma vindar
kring hyddan, som i dalen står
alltunder gröna lindar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
