Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om skapelsens historiska ”varde ljus”,
och vore det icke i Herrans Guds hus,
jag trodde min själ det var Prometeus,
som hade sin démelé med själfve Zeus.
Du svarta ängel, som kom med ljuset,
hvem släppte dig in, om icke i ruset
en kyrkans portvakt somnat från dörren
och glömt slå kors för den lede kurren!
Hur trifs du härinne ibland de trogna,
som alltjämt kartas, men aldrig bli mogna?
Men tyst, jag hörde tornurets klang,
och nattens timmar så hastigt farit!
Farväl, min ängel, blif hvad du varit,
till hvite Krist en värdig pendang!
En afskedsblick till den gamla bänk,
familjebänken, där i unga dar,
då ännu icke fattades en länk
i syskonkedjan, då mor och far . . .
Då orgeln brusade med stormens röster,
och solen lyste på altaret i öster,
då många ljusen om julen brunno,
och barnatårar af skräckfröjd runno —
Men tyst, jag hörde att hanen gol,
och fönstren färgas af dagande sol —
om icke jag hade mitt hjärta där borta
i järnvägskupén, han kom till korta,
min starke ande, som blir sentimental
för att han får höra en tupp som gal!
Farväl nu, kyrka! Här fann jag ej
en enda lösning på lifvets gåta,
här var dock skönt en gång få gråta,
när ödet endast gaf grymma nej . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
