Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att herrarne i hennes samtid ej nyttjade kappor, liksom Romeo
— och om de så hade fått gå bort tillsammans — långt, långt
bort från denna prosaiska värld, där ingen förstod hur två
hjärtan kunde mötas och finna hvarandra från första
ögonblicket.
Hon fick ej länge vara ensam; en dörr öppnades, lätta
steg kommo trippande och en hvit gestalt i bara nattlinnet
stod midt i månstrålen.
”Men Arla, kommer du då aldrig nånsin!”
”Kära Gurli, hvarför sofver inte du för länge sedan?”
”Äh! — tror du jag kan somna förr än jag fått höra
litet om balen. Kom nu, hu hvad här är kallt!”
Hon frös så att hon skakade i sin tunna nattdräkt, men
hängde sig likväl fast vid systern, som stod framför det öppna
fönstret.
”Gå, du förkyler dig ju.”
”Det bryr jag mig inte om,” sade hon huttrande. ”Jag
går inte förr än du kommer.”
Arla måste som vanligt gifva vika för den yngre systerns
starkare vilja. Hon stängde fönstret och de gingo in i sitt
rum, där Gurli åter kröp upp i bädden och drog täcket öfver
sig ända upp till hakan. Arla började lösa upp sin klänning
och plocka blommorna ur sitt hår.
”Nå, du hade väl gudomligt roligt?” ljöd det från sängen
mellan klapprande tänder. Ingenting syntes mer af Gurli
än ett par otåliga, mörka ögon under en ofantlig massa
brunt hår. »
Arla satt framför toalettbordet och vände ryggen åt
systern.
”Åja,” sade hon.
”Jag ser på ditt danskort, att du dansade två danser
med major Lagerskiöld. Han dansar väl vådligt stiligt du?”
”Känner du honom?” frågade Arla och vände sig om
på stolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
