Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är nästan som att måla — jag kallar det inte för
handarbete, jag kallar det för skön konst.”
Också kunde Amalia ibland tillbringa en hel förmiddag
med att grubbla öfver sammansättningen af fyra färger i ett
mönster. Om det blå borde vara ytterst i kanten eller det
röda, om det gröna borde tagas i den ljusare nyansen eller i
den mörkare! Men dessa förmiddagars färgstudier betalade
sig icke.
Jetta, lilla Jetta, som ännu var ung och barnslig med
trippande gång, rosiga kinder och de nättaste små fötter
— Jetta, hon skulle naturligtvis gifta sig — men i afvaktan
härpå hade hon nu i 20 år sysselsatt sig med att måla —
icke med garner, som Amalia, utan med verkliga färger.
Hos henne hade familjens konstnärliga anlag riktigt utvecklat
sig. Då hon var 17, 18 år — d. v. s. för omkring 20 år
sedan — hade hon tagit lektioner i akvarellmålning för en
ung konstnär, som gick vid Målarakademien, men var hemma
hos sin mor i Uppsala under ferierna, ja, hade Jetta velat
då, så kunde hon nu varit fru till en stor konstnär, som fick
sälja sina taflor i Paris — det var åtminstone Amalias
öfver-tygelse. Men Jetta hade alltid något så förnämt tillbakadraget
i sitt sätt emot herrarne — enligt Amalias uppfattning. Men
herrarne sade, att hon var sipp och att ingenting är
odrägligare än sippa fruntimmer.
Emellertid hade Jetta användt sin lilla talang på många
olika sätt. Nu satt hon vid ett stort hvitt slagbord midt på
golfvet och målade små blomrankor, fåglar och fjärilar på
gratulationskort, som hon fick sälja i boklådorna. Hon målade
vanligtvis helt och hållet på fri hand och hade en förunderligt
fin blick för naturens sanna former och färger. Men långsamt
gick det, ty Jetta var ytterst ordentlig. Amalia beundrade
henne mycket, men kunde ej underlåta att oombedd gifva
henne goda råd och små tillrättavisningar.
”Nej, söta Jetta, ser du inte, att den där stjälken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
