Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har aldrig sett en sådan hund. Han har jaggu folkaförstånd,
det svär jag på.”
”Ja — han är gammal och säker.”
”Säker? Hm!... Jag tyckte di talade om att han
skulle skjutas i våras, — för han skulle vara för gammal,
sa di.”
Det låg icke så litet agg i tonen, och det var icke svårt
att gissa hvem som talat om Fältman.
”Jag skall skaffa ny vallhund bara för det Fältman skall
få hvila sig, och han skall få lefva tills han dör af ålder.”
”Ja, hur ny han är, så blir han min lif aldrig hvad
Fältman har varit,” kom det med inbiten gammalmansenvishet,
och ett par af herrarna stötte hvarandra på armbågen,
förstulet leende åt den lilla striden mellan herre och tjänare.
Fältman halflåg på marken och hostade i det han grinade
illa och gjorde de underligaste krumbukter med tungan, som
om han förgäfves ansträngt sig att harskla och spotta som
en människa. Det märktes hur torr han kände sig i halsen,
nu, efteråt.
Pigan, som bar omkring brännvin till
släckningsman-skapet, kom nu fram till den gamle, för att också gifva honom
af styrketåren.
Han torkade sig med pälsärmen och tog glaset.
”Skitt me’ mig,” sade han, ”det är värre med den
stackals hunden!”
Och han tömde supen med tydlig saknad öfver att icke
kunna dela vederkvickelsen med sin arbetskamrat.
”Du har väl inte en spann att låna mig?” sade han
till pigan.
”Nej, allt sådant ha de att langa vatten med.”
”Jaja gu så blir det väl alltid nån råd. — Tack för
syppen.”
Och pigan gick.
10. — Nationallitteratur. 18.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
