Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan han sist lät gumman mor nere i Skanör höra af sin
hederspojke till son. Och han satte sig att skrifva bref.
Han började med ”Snälla mora!” satt sedan och bet i
pennskaftet, ritade ornament i papperets hörn — en glad
gris, som kom skumpande med ett bref i munnen, kunde
omöjligt hitta på något att berätta och inskränkte sig slutligen
till att pränta dit orden:
Mera nästa gång!
Din vän
Figge.”
Så vek han ihop brefvet, och så ref han förstås
sönder det.
Hvarpå brefskrifningen var undangjord för den dagen.
Slutligen hamnade han hos Svante Ulf, som just stigit
upp. Han hjälpte Apemann med hans frukost. ”Sillsalat är
godt. Tag för dig, gamla Apemann! Du kan väl säga flitig,
när sill sa’ lat.”
Den vitsen var så stark, att Svante för att skölja ner den
måste på hufvudet ner i vinskåpet för att fånga upp en butelj.
”Det ena korkade ofvanpå det andra. Skål, Figge, blif alltid
dig lik!”
”Var lugn för det,” sa Figge.
Men Figge hade ändå ingen ro. Han måste gå in till
sig själf. ”Adjö med dig. Jag tittar in litet längre fram på
dagen.”
Men i stället för att gå in till sig spatserade han upp på
öfre vinden. Där klängde han upp för en stege och stack
ut hufvudet genom en lucka i plåttaket. Nu såg han torget
långt nedanför med smått folk som krälade där nere. Men
den han sökte såg han ej en skymt af.
Fick han inte titta efter hvem han ville, hvad? Han
höjde sig på armarna, han fick upp benen också genom
luckan, och nu satt han på taket blickande öfver hundra
15. — Nationallitteratur. L8.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
