Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-T- —I L - •–––––––––––––––––––––––• *-;
Ur Figge
FIGGE II.
XII.
Två korta ringningar på portklockan — det var
vännernas öfverenskomna signal. Och den som kom, det var
Svante Ulf.
Hela familjen fann han ute i trädgården och i fullt
arbete. Figge satt med sin pariserbarett från gamla dagar
på nacken och målade vårluft. På ena sidan om honom
satt Adam och Eva på den andra, och båda slaskade med
vattenfärg. Pelle satt i det öppna fönstret bakom dem och
höll på med gardinerna, som skulle sättas upp på verandan.
”Nej, titta på gamle Apemann!” ropade Figge och var
ögonblickligen uppe. ”Välkommen i det gröna!”
Han omfamnade den gamle kamraten och dunkade
honom i ryggen.
”Här har ni sannerligen tagit våren på allvar,” sade
den nykomne.
”Var lugn för det!” sade Figge och kastade paletten.
”Härut, Pelle, och hälsa Apemann välkommen! Och ser du,
här ska du få se” — han drog Svante fram till barnen.
— ”De målar, min lif, och de målar efter naturen — hva?"
Lilla Eva kände sig hågad att sjunka genom jorden
af blygsel. Akvarellen gömde hon bakom sig, men hon
höll den försiktigt, så att den våta målningen ej skulle
suddas. Men lilla Adam — en tvärsäker ung man, som
det ej gick någon nöd på — klef fram till farbror utan
tvekan, räckte fram sitt försök och såg honom orädd i
ögonen.
”De börjar i tid,” sade Figge, ”och de börjar med den
rätta naiviteten. Han blir målare.”
”Det här är snällt, min gosse lilla,” berömde farbror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
