Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta splittring och utåtvändhet bli allt starkare lifsbehof.
Huru utpräglade dessa behof nu äro, det visar sig bäst på
det område, där äfven hvardagsmänniskan fordom i någon
mån samlade sig, nämligen det religiösa. Typen för den
troende i våra dagar är icke den, som, då han beder, ”går
in i sin kammare och stänger dörren till”, utan den, som
behöfver trumpeter och temöten för att känna sitt andliga
lifs fullhet!
Vår tids rastlösa människa njuter ej ens ro när hon
roar sig. Ju färre hennes möjligheter att hvila äro, dess
mer förlorar hon nämligen förmågan att tillgodogöra sig
hvilan. Ju oftare hon nödgas vibrera för de massor af intryck,
som påtvinga sig henne, desto nödvändigare blir det äfven,
att hennes pulsar skola arbeta i febertakt, för att hon alls
skall känna sig lefva.
Djupare naturer lida emellertid medvetet af att förlora
sig själfva i bruset af den egna själens allt rikare mångfald,
i trängseln af det samtida kulturlifvets från alla håll hopade
stoff, under trycket af det moderna samhällslifvets stora kraf,
under det dagliga arbetets jäktande hejdlöshet. Sådana naturer
erhålla plötsliga hallucinationer af en sval, grönskande
klostergård eller en i djupa skogen gömd eremitboning, af
fjällviddernas eller hafsbandets enslighet. Men deras
ensamhets-behof nöjer sig vanligen med dessa fantasibilder, och de
försumma tillfället — när det någon gång bjuder sig — att skapa
en oas af stillhet i bullrets öken.
Den, som verkligen törstar efter ensamheten, kan dock
i de flesta lifslägen under någon form tilltvinga sig den.
Från min barndom minnes jag berättelsen om en kvinna,
som genom sitt giftermål blef flyttad från en stilla skogsbygd
till en stor stads och ett stort hems oaflåtliga oro. Hon led
djupt af denna, ända tills hon började sitta tyst en halftimme
hvarje morgon med en grön schal öfver hufvudet! Sålunda
drömde hon sig tillbaka till skogsstillheten, sålunda samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
