Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världstrasan att därmed förbinda sina sår. Denna flik är den
omedelbara andakten. Genom den räddar han åt sig ”ett lif öfver
frågornas lif”. Detta lif är ren kärlek. ”Den frågar icke,
den är.”
Men striden, som för honom länge borttog solens glans
och sommarens grönska, hade väckt hans fasa för mörka,
okända djup i hans eget väsen, på samma gång som den gjort
honom medveten om, att inspirationen och brottet i naturens
dunkla urgrund sammanslingrat sina rötter; att i snillets spår
går dess ”hemskt liknande spöke, den hvitklädde
nattvandraren galenskapen”. Det är styrkan i detta medvetande, som ger
den moderna prägeln och den vilda kraften åt den
ungdomsbok, hvilken alltid förblef hans käraste verk, Amorina. Denna
bok är på en gång hans Werther, i hvilken han likt Goethe
diktar slut på ett genomgånget utvecklingsskede, och ett kaos,
som innehåller mycket af det stoff han sedan dikteriskt
utformar. Hvad han först och främst genom ”Amorina” vill
uttala, det är den iakttagelse, som nu är en allmän sanning,
att brott ofta äro ärfda eller genom fysiska rubbningar ådragna
själiska sjukdomar. ”Amorina” är så föga det planlösa vanvett,
som samtiden tog den för, att Almquist redan tidigare skrifvit
en afhandling om, att fängelserna borde betraktas som sjukhus
för själen, där man med idel milda medel borde sträfva att
återställa de brottsliges andliga hälsa. I Amorina har
Almquist skildrat en öfvermänniska, men med mordmani, som
af fader och moder är skapad till en efter blod ”evigt törstande
källa”. Almquist gör här ett medvetet angrepp på viljans
frihet, ställer enligt sina egna ord ”en hvass värjudd på
mänsklighetens ömtåligaste nerv” — samma nerv, som i
honom själf ännu skalf af smärta. Så långt före sitt
tidsmedvetande var Almquist, att ”Amorina” (hvars första upplaga
hans farbror biskopen låtit makulera) 1839 väckte ringa
uppmärksamhet, medan man kastade sig öfver Det går an,
som, jämförd med ”Amorina”, är en barnleksak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
