Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur äktenskapets Komedi
stone någon rätt öfver ditt barn, och detta vill jag icke förneka
dig. Det är icke för din skull, jag gör detta medgifvande.
Det är uteslutande för min egen. Det är därför, att jag icke
vill, att du skall ha något ondt att med rätta säga om mig.
Så har du ju ändå vunnit hvad du åsyftade med ditt bref,
och hvad du sagt var således icke sagdt förgäfves.
Men jag fäster dock ett villkor vid detta löfte, och detta
villkor är för mig oeftergifiigt. Du tycks icke ha tänkt på,
att det i denna sak också finns en tredje, hvilken bör
tillfrågas om sin mening, och denna person är vår son, hvilken,
så liten han än är, dock kan ha rätt att få säga ja eller nej,
när det gäller att komma ut bland främmande. Jag antar, att
han första gången kommer att svara obetingadt ja på den
frågan. Men jag är icke viss på, att så alltid kommer att
blifva förhållandet. Men vill min son träffa sin mor, då lofvar
jag dig, att jag aldrig skall hindra honom.
Måhända tycker du att allt, hvad jag sagt här, tyder på
en misstänksamhet, hvilken du icke väntat att träffa hos
mig. Möjligt också, att jag blifvit misstänksam, och att jag
till följd däraf också är orättvis. Men jag vet också, att det
är en mycket kort tid, som jag varit offer för denna egenskap.
Den har kommit på samma gång, som den kvinna, jag älskat
öfver allting annat, sade mig, att ingenting af hvad jag trott
på var annat än tomhet och sken. Då blef jag misstänksam
om jag nu verkligen är det. Och det är dig, jag har att
tacka därför — dig och en annan. Det är också ät dig.
jag bjuder de första frukterna af hvad du själf har skapat.
Jag skulle kunna sluta här. Ty hvarför skall jag
egentligen säga dig mera? Vet jag själf, hvarför jag gör det?
Och finns det någon sannolikhet för, att du bryr dig om mera
af mitt bref än den del däraf, som säger dig, att jag icke vill
motsätta mig din önskan? jag vet ju icke detta och skall
icke heller få veta det. Ty jag ber dig att aldrig svara på
detta bref. Men du har talat så mycket om dig själf, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
