Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•..•O’ ’..-O –.. O
•OwO–.
o •*.
. o o-
Ur äktenskapets Komedi
böljor, då trodde jag, att min tvekan icke varit annat än
fostret af en tom och gagnlös fantasi.
Jag vet nu, att det icke var så. Jag vet, att jag borde
ha gått ifrån dig, och att den röst, som jag icke lydde, ville
mitt eget väl. Jag är viss, att du också känt något dylikt.
Ty äfven du tviflade då på, om den kärlek, som bjöds dig,
skulle kunna fylla ditt lif. Hvarför du ej lydde den vink, du
fick af vänliga makter, det vet jag icke. Vi hafva aldrig talat
om detta, och nu är det mig också likgiltigt att veta mera
än jag gör. Så mycket vet jag nämligen, att jag drefs att
glömma den varning, som talade inom mig, därför att medan
du talade var ditt ansikte så outsägligt drömmande och sorgset.
Jag tyckte, att hvad som än skulle hända, aldrig skulle du
ändå kunna möta en man, som skulle röra vid dig med en
så oändlig ömhet, och jag hoppades, att med åren skulle
detta bana vägen för din själ att mötas med min. Om detta
är det vi hafva kämpat, och i den kampen har hvarken du
segrat eller jag.
Men när jag nu ser på allt som har varit, då tycker jag.
att allt som skett måste komma just så, som det kommit. Ty
ingen tar ostraffadt på sina axar något, som är öfver hans
egna krafter, ej ens om han bär på ett hopp, hvilket öppnar
synvidden till det, som ligger öfver de gränser, vi själfva
känna. Ingen gör detta, utan att hans egen bästa afsikt blir
hans fiende, hvilken hämnas grymmare, ju orättfärdigare
straffet är. Och jag har, när jag vill vara ärlig, vetat hvad
jag gjorde. Jag har handlat emot dig, som jag handlat mot
den andre, hvilkens namn jag förbannar. Jag har glömt, hvad
jag aldrig bort glömma, och gömt i mitt hjärta ting, som aldrig
bort komma dit.
Detta är mitt afsked till dig, och du kan tycka, att det
är hårdt. Det är sådant, som du gjort mig, och jag känner,
att jag icke kan lefva, om jag ej får säga dig, hvad som nu
trycker mig till jorden med skam. Jag blygs, Anna, blygs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
