- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
125

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Skogen och Sjön

att den fattige sockenpojken kommit så väl ut. Hvad alla
andra tycka smittar gärna oss människor, och därför gick
Sammel i dessa sina tre hedersdagar omkring och njöt af
lifvet och af att alla berömde den flicka han fått. Och det
förtjänade Östermans Hilma. Ty vacker var hon att se på,
och arbeta kunde hon både hemma i köket, ute i åkern eller
på sjön.

Men på tredje dagen bröt ovädret lös inom Sammel. Så
länge han seglat omkring, hade han aldrig plägat dricka, och
ingen hade någonsin sett honom berusad. Men den kvällen
slog han sig galen och söp sig full. Och det väckte mycken
undran, att sådant skulle hända Sammel just då, innan han
ens fått brudgumsrocken af sig.

När han då var riktigt drucken, ställde han sig midt på
golfvet och sade långsamt och ’högtidligt:

"Hör du, Österman, nu tror du allt, att du har mig.
Du tror, att jag tänker stanna i land, så länge det passar dig.
Men ser du, den gubben går inte. För då känner du inte en
svensk sjöman."

Bruden försökte lägga sig emellan och föra bort honom.
Men Sammel stötte undan henne, satte sig på bordet midt
ibland buteljer och glas, tog en butelj i hand och drack ur
halsen.

"Jag har sett flickor förr,” yttrade Sammel, "svarta,
hvita, gula och blå. Jäklar ta mig, har jag inte varit i ett
land, där flickorna äro blå. Och jag är vän med dem
allesammans rundt omkring oceanens böljor på främmande
strand."

Detta tyckte gästerna blef en smula för groft, och en
af brudens bröder gick fram för att ta buteljen från Sammel
och få honom ut. Men då steg honom vreden åt hufvudet,
och han slogs som en rasande, till dess att han blef
öfver-mannad och förd i säng.

Den natten var det bruden, som grät, och det var ingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free