- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
172

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





.o.

Gustaf af Geijerstam

tog kuvertet och gömde instinktlikt handen och dess byte
innanför linnet vid sitt bröst.

Sara hejdade sig i sina sysslor och blef stående tyst.
Ingen fråga gjorde hon. Men när Karin såg upp och mötte
blicken från detta gamla ansikte, hvilket nu hade blifvit
iskallt och stramt, blef hon rädd. Snabbt gick hon fram till
den gamla, och i det hon lade den lediga armen kring hennes
hals, sade hon brådskande :

”Säg ingenting, gamla Sara. Lofva mig det!”

Ängsligt såg hon gumman i ögonen och fann, att hon
icke var ond. Endast rädd såg hon ut, rädd, som om hon
på gamla dagar plötsligt och mot sin vilja kommit att vara
med om något orätt.

”Jag vill ingenting veta om sådant,” sade gamla Sara.
”Kom det ihåg!”

Lättad från denna oro, som gripit henne, återvände
Karin in i sitt rum. Af Saras ord och hela sätt förstod hon,
att hvad som än måtte hända, skulle den gamla icke förråda
henne. Lugnad bröt hon kuvertet. Det innehöll ett bref,
som Karin läste och kysste. Men inne i brefvet låg en smal
ring af guld med en liten infattad blå sten. Och i brefvet
stod:

”Ringen har varit min mors. jag fick den efter hennes
död. En annan ring har jag icke att gifva dig. Men den vill
jag, att du skall bära för att minnas mig. Göm den väl, så
att jag kan få den i byte en gång, när jag fäster dig som
min brud inför hela världen.”

Karin profvar ringen, högtidligt sätter hon den på vänstra
handens ringfinger, och när hon det gjort, knäpper hon
händerna samman som till bön.

”Hvar kväll,” tänker hon, ”skall den sitta där, och
hvar morgon skall jag se den, när jag vaknar.”

Därpå tar hon ur sin öfversta låda ett smalt sammetsband.
Däri fäster hon ringen och binder sedan bandet om sin hals.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free