- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
63

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alt thet å Jordenne boor, och alt hwadh i Lufften och Hafwet
Kräller och kryper, och har sin swang, och simmande; måste
Tilbedia wår Mayestet. Wår Spijras macht öfwer alla
Wyrckliga sigh breder vth. ja Himmel och Helwete måste
Lyd’ och luta för oss. Then mächtige Himbla-Regenten
Iupiter, i thess Hand groor Liungeeld, dunder och åskia,
När min Son sticker an sitt Bloss, och böriar at höta;
Tå måst Iupiter hämma sin Eeld, sitt Dunder och åskia.
När som han alware seer, lägger han sin Scepter och Crona
Min Son å foot; och gör sigh blijdan i Älskog, och ödmiuk.
än Neptun then hyssjote, salt-siö-skumig’ i Skägget,
Aldrig är han så wild bland storm och rasande böllior
Aldrig är han så wred; när Amor täcks wincka medh öga.
Måst han sänckia sin arm medh sin tre-tandige Gaffel:
Skumen wringer han ur sitt Skägg och saltet vhr Håren,
Läpparne lämpar i lagh; Sijn blijde Salacia kysser.
Lychtas så wreden at han Salacia somnar i famnen.
Triton och all hans Hiord, hans feenade-fiellote Boskap;
Delfin tumlande Märswijn, glittrande, slipprige Siählar;
Jämte the hwälwande bergh; the skubbige skilpote Hwaler;
Alle befinne the Mins Sons Eld i the grundlöse Diupen.
Alle så brinna the mitt vthi Watnet och Kölden, aff Älskogh.
Än then faaslige Mörksens Printz, then oböylige Pluto;
Hwilkens Hierta så hårdt som flinta stod inte te winna,
Förr’ än du Cupidon togst Bogan i Handen och spänte,
Tu ladst an; tu sichtad’ och skötst: tijn gyllende Schächta
Drabbade så sitt måål, at hin Grymme begynte gå wackla:
Rast had’ han ingen, och ingen roo, förr’ än han kom i Liuset.
Ther foor han af och til vthi Marken, i Heedar, och Ängier,
Til thess at han fann boot; then sköne Proserpina måste
Moot sin wilia bli’ brud. ther halp hwart bön eller ursecht.
Sådan en artig Skytt är Amor, at han drabbar i mörkret,
Pantzar och Harnesk emot hans Pijlar och örf äre dwärgsnäät.
Thet hafwe rönt then strijdsame Mars, så wäl som all’ andre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free