- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
94

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&

Ib

då svarade han: hälsa du Wahnkijf ock fråga honom, om
lag skall sitt’ och pijn’ uth ögne på mäg för hans skull, der
med gick gesällen bort, måste taga på ett annat arbete, och
Stiernhielms blef så liggiande ock ligger än i dag.

Det andra hans lyte var, att han stundom talte något
tvifvelachtigt om den Christne Religion, hälst när han fick
något i hufvudet. Om gud, himmelens och Jordenes skapare,
talte han mycket vakert, huru gud är godh, doch aflåter icke
att straffa det onda, genom den ordning, som han ibland
menniskiorna har instichtat, att det goda, som är allehanda
dygd-gåfvor och ägor, skall blij älskat, men alt ondt, som är
odygd, feel och brist, skall blij hatat och ratat.

För all Ting recommenderade han sinnetz redligheet och
godheet. J ären Unge, sade han en gång öfver Måhltijden
åt oss, sina tillgifne, ock Jagh är gammal; och troor mig,
att ingen ting är så kosteligit, som ett godt nampn ock rychte;
och det får man, när man så ställer sigh, att den ena, som
kommer här, den andra der ifrån, den tredie från öster, den
fierde från Väster, alla sanna medh een mundh, at N. är godh
och redelig och menar vähl. Ehuru världen hvälfver, så
är redeligheeten det tryggaste stöd att hålla sig vid.
Orätt-färdigheet stygdes han mycket vid, Sade den människian intet
vara värd att lefva, som vijker ifrån Rätten och giör sin nästa
orätt. Menar ni, sade han, att een sådan som N. N. täncker
på gud nånsin eller rättar sina giärningar effter den skiähliga
Siählen, mentem, som är Gudz beläte och Vårt Rättesnöre.
Een sådan lärer knapt undvijka at komma på skam, som
david offta säger. Så var och hans Meningh, att största gudz
fruchtan står der uti, när hvar ock een giör sin plicht att
gagna sigh och sin nästa, bäst man kan. Mycket Böner och
Ceremonier hölt han intet så mycket af, som ett fast hopp till
Gudh och een stadig tillförsicht till ett gådt upsåth; Sade, att
mycken mundplottring, som i Påfvedömet är brukeligit med
dheras Raa-band och myckna mässbijvistande, ähr Kiäringe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free