- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
9

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känsliga örat, är han en i svensk litteratur sällspordt
egenartad diktare, hvars förtjänster uppväga hans fel. Dels måste
vi nämligen, hur vi än beundra honom, förvåna oss öfver
de smaklösheter och de underhaltiga varor han bjuder vid
sidan af mästerprofven, dels stöter han genom sina äfven
för fantasimänniskan väl starka antipatier, sina hänsynslösa
utfall mot verkliga och inbillade ovänner, sitt ofta
malplacerade, endast för honom själf ”stora” hat och sin alldeles
för tydligt markerade, vid det löjliga snuddande
öfvermänniskopose.

Som Strindberg ser han gärna sina öden och missöden i
en dager, som idealiserar dem till i mänsklighetens lif
ingripande episoder. Men utan mästarens geniala förmåga att
åtminstone suggerera denna föreställning hos oss, blir Ola
Hansson med all sin talang inte öfvertygande, när han väljer
dylika ställningar. Hans förföljelsemani saknar en
Strindbergs till heroism gränsande demoniska kraft i det onda och
fasansfulla. Den slipper ej annat än sällan ur den personliga
bitterhetens och de enskilda missräkningarnas alltid trånga
sfär. Och därför stå vi om inte oberörda, så oförstående
gent emot de anspråk, som tro, att dylikt är
mänsklighetens sak.

Denna ömtålighet sammanhänger emellertid med en
känslighet, som af bondesonen Ola Hansson gör en
öfverförfinad konstnär. Sällan eller aldrig träffar man någon så
mottaglig för intryck. Äfven den gröfsta och mest skriande
färgnyans, den brutalaste hörselsensation och den mest
järnhårda synförnimmelse bli hos honom subtila stämningar af
en spröd och mjuk fägring.

Ingen har som han förmått aflyssna en människa eller
ett landskap de inre, dolda melodier, som bundna röra sig
på djupet, och fått dem att klinga, betagande äfven i sitt
svårmod. Ingen har med en sådan konsekvens upplöst den
yttre handlingen med alla dess verkligheten kring sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:53:02 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/20/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free