Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmuntrande ord till mig. Blott en gång under denna min
första termin ansåg han sig böra gifva mig en varning. Det
var nemligen efter mitt första och enda besök i Katholska
kyrkan. Då jag efter messans slut kom ut på gatan, råkade
pastorn gå förbi och fick dervid syn på mig. Följande dag
kallade han mig afsides och sade:
”Jag såg, att du var i Katholska kyrkan i går.”
”Ja,” sade jag, ”jag ville gerna se, huru det gick
till der.”
”Ja,” sade han, ”jag säger ingenting derom, bara det
icke blir någon vana, för då kan i sången och ceremonierna
ligga en tjuskraft, som inverkar mägtigt på de svaga.”
Jag lofvade med hand och mun att icke vidare besöka
det stället. Med detta löfte var han mycket tillfredsstäld och
klappade mig mildt på axeln. Jag kände mig så uppfyld af
tillgifvenhet och tacksamhet för lärarens ömma omtanke om
mig, att jag tyckte mig alltid vilja ”sitta vid hans fötter”
såsom Saulus vid Gamaliels. Ack, ej kunde hvarken han
eller jag då ana, att en svår schism i trossaker längre fram
skulle hota att störa detta innerliga förhållande, som rådde
mellan oss båda, läraren och lärjungen! Men det är ju genom
tvifvel, som vi skola arbeta oss fram till tro. Jag hade ännu
aldrig plågats af tviflets marter, men äfven jag måste genomgå
min kris, och då var det denne kraftige ande, som skulle
frälsa mig ifrån ondo.
Bland öfningslärarne vill jag endast nämna något om
ritläraren och musikdirektören. För gymnastik,
målskjutning och fälttjenst m. m. hade jag ingen utpreglad lust,
hvarföre jag också med tystnad förbigår både lärarne och
öfningarna i dessa ämnen.
Ritläraren, som var Norrländing, var enligt sin natur
ganska fåordig och sade han något till eleverna, så blef det
mycket opersonligt och alltid i lidande (passiv) form. T. ex.
”Här fås inte gås eller stås eller promeneras eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
