Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet vid denna tidiga årstid, då hon annars plägade hålla
ut i Köbenhavn eller Stockholm till långt fram i maj.
Det var nånting i den tidiga våren, som hon ej alls tyckte
illa om, svarade hon. ”Just innan det blifvit riktig vår, —
den första aningen af vår, som man mera känner inom sig än
ser utomkring. Då man kan börja gå på vägarna — gå med
stora steg, så långt man vill. När man slitit ut sig med stadslif
en hel lång vinter, då kan det vara en njutning i att trampa
i den fuktiga marken, som ännu inte är riktigt kälfri, att böja
undan grenarna, som redan börjat bli sega och göra
motstånd och slå ihop öfver en, medan solskenet flyr och jagar
inne under träden, som om det blåstes fram. Kan ni se mig
gå där och småle, med hufvudet på sned, steg för steg, med
händerna insvepta i schalen?”
Jo, det kunde jag alldeles förträffligt föreställa mig.
”Ja, men när man väl är inom dörren, så slår
stämningen ögonblickligen om. Då kommer öfver en denna
fruktansvärda tyngd och mattighet, och man känner sig så trist,
som hade man dansat en natt. Vet ni, ibland, när jag varit
ute och kommit hem igen, börjar jag gråta, — det är sanning,
gråta riktigt. — Det är nu våren förstås.
”Nåja, så småningom blir det också annat, som gör en
så där trist. Det är till en början så nytt att titta på allt det
myckna gamla, som man hållit af, sedan man var liten, —
minns ni den lilla öppna platsen långt inne i skogen, där
någon inskurit i stammen af en al: ’Fleurir — Mourir. —
Renaitre? — Peut-étre.’? Minns ni den? Och minns ni ’min
linje’, den bruna ljungbackens mjuka svängda kontur mot
den kornblå sommarhimlen? Men, herregud, allt detta
upphör ju snart att vara nytt. Det kan på sin höjd räcka ett par
veckor. Sedan blir det ju förfärligt. Jag är inte skapad för
ensamheten, jag behöfver människor. Jag försäkrar, att jag
ibland känner mig riktigt glad, när pigan kommer upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
