Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstam och Levertin : inledning af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkförödande galning? Var det Heidenstams mening att ställa
sig in hos reaktionen och bli invald i Svenska akademien
som patriotisk skald? Så fullkomligt hade dock 80-talet dödat
känslan för inhemsk historisk epik, att man endast hyste
misstro mot Heidenstams planer. Liksom Elgström och
Atterbom, Geijer och Tegnér åttio år tidigare hade lyft
karolinerna och deras konung på skölden som en typisk
och oförgänglig sinnebild af svensk bragd och
ståndaktighet, gjorde nu Heidenstam vid århundradets slut
krigarkonungen och hans män till föremål för vår kärlek och vår
beundran.
Från denna synpunkt sedt är Heidenstam densamme nu
som 1897. Hvad är det ej af hembygdskänsla och
barndomsminne i Heliga Birgittas pilgrimsfärd (1901)! Hvilken tro
på oss som folk och hvilken sant adlig demokratism i Ett
folk! Hur medvetet nationell är ej af sikten med
Folkungaträdet, trots dess fantastiska inslag och fria inbillningslek!
Och slutligen, hvilken fosterlandskärlek i Svenskarna och
deras hövdingar, som förenar vårt förflutna med dem, som
på dess grund skola bygga framtiden. Alltjämt är han
medelpunkten i vårt litterära nationalmedvetande, vår
representant framför andra. Han står midt ibland oss och talar kloka,
varma ord vid ungdomens stora möten. Han har till den
grad vuxit in i allas föreställning som en af de stora
folkuppfostrarna, att man stundom förgäter hvad som likväl är
oförgätligt: hans fria, friska dikt. Liksom Snoilsky klagade öfver
att man för hans ”Svenska bilder” glömde bort de italienska,
kan Heidenstam ha rätt att med en viss misstämning iakttaga,
hur de senare årens svenska motiv trängt hans ungdoms verk
i skuggan. Det är orättvist och galet äfven därför, att han
själf säkert minst af alla vill låta svenskheten i ämnesval och
sceneri bli ensamt gällande. Han har det hellenska lika kärt
i dag som för 20 år sen, och har han än för svenska barns
skull behärskat sin fantasi till en skolboks mått under ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
