Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Dikter - Barndomsvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är löjligast älskarn bland allt, som blef till.
Är du klok äkta man, så häll is i blodet
och låt honom spela sin vådevill,
ty de horn som han smygande ger dig att föra
ha mindre komik än det åsneöra,
han fäst på sig själf, när han läppjar förtjust
på det glas, där du druckit dig mätt på din yra.
Hvad finns af det stora, som sjungs vid en lyra,
i kärlekens hela förvirrade dust?
Slå bara på dörren och älskarna springa
som med åran du skrämmer fiskarnas stim.
Vore kärleken värd två fattiga rim,
då vore Don Juan, som stödd på sin klinga
står skrattande kall, ej den ende som trygg
vändt löjets karbas mot den hämnandes rygg.
Är törsten skön för att strupen törstar?
När kärleksskalderna, lögnens förstår,
fått dockan i fönstret, som vardt dem så kär,
då svinga de strax för den nästa sin skallra,
ty ej var det dockan, som kom den att dallra,
men kärleken till deras eget begär.
Nej, märk den skepnad som kärleken bär!
Hon är en liten tassande råtta,
som om nätterna springer öfver din väg
och flyr under portar och plank vid ditt steg,
och därför just att hon smyger så feg,
tar hvar pojke en sten och vill måtta.
Tro aldrig att kärleken gömmer en dröm
om vaggor och alla dygders beröm.
Hon likt hemliga drinkarn vid skåpet drar kappan
för pannan och hviskar: Man kommer i trappan,
besinna dig ej men tag glaset och töm! —
Den största djurvän, som slitit korken
och kroken med agn från en fiskares spö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
