Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans nyss så intetsägande blick blef ömsom fladdrande
och ömsom vidöppen och glimmande. Han drog huggvärjan
och höjde den med båda händerna öfver sitt hufvud. Likt
en ynglingarnas gud stormade han in genom den halföppna
porten. Fänriken, som högg och stack vid hans sida, var
ofta nära att bakifrån träffas af hans vapen, och ett
musköt-skott svärtade konungens högra tinning. Fyra män
nedhöggos i porten, och den femte i skaran flydde med en
eldskyffel inåt gården, förföljd af konungen.
Där strök konungen på snön blodet från värjan samt
lade två dukater i kosackens eldskyffel och utbrast i stigande
munterhet: ”Det är ingen plaisir att slåss med dessa stackare,
som aldrig hugga igen utan bara löpa. Kom tillbaka när du
köpt dig en ordentlig plit!”
Kosacken, som ingenting förstod, stirrade på guldmynten
och smög sig utefter muren till porten och flydde. Allt
längre och längre bort på slätten kallade han sina
kring-ströfvande kamrater med ett hemskt och klagande: Ohahå!
Ohahå!
Konungen smågnolade för sig själf som för att retas
med en osynlig fiende: ”Lilla kosackman, lilla kosackman,
samla du dina skälmar!”
Murarna kring gården voro mögliga och svarta. Ur
marken hördes en ändlöst utdragen mollton likt från en
eolsharpa, och forskande stötte konungen upp dörren till
boningshuset. Det utgjordes af ett enda stort och halfskumt
rum, och framför eldstaden låg en hög af blodfläckade kläder,
som likplundrare tagit från fallna svenskar. Dörren kastades
åter i lås af korsdraget, och konungen gick till stallbyggnaden
vid sidan. Där fanns ingen dörr, och ljudet hördes nu allt
tydligare. Inne i mörkret låg en ihjälhungrad hvit häst,
bunden vid en järnögla i väggen.
En lyft huggvärja skulle icke ha hejdat konungen, men
det ovissa skumrasket kom inbillningsmänniskan att mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
