- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
104

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Karolinerna - Det befästa huset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Verner von Heidenstam

Konungen åhörde honom nu med ett helt annat slag af
uppmärksamhet. Han bröt sig in i frågan, skarpsinnigt, fyndigt
och med outtröttlig lust att uttänka nya öfverraskande sätt
efter hans eget sinne. Det ena påståendet räckte handen åt det
andra, och snart dröjde samtalet vid universum och själens
odödlighet, för att sedan på nytt återvända till stjärnorna.
De fladdrade fler och fler på himmelen, och konungen
be-skref hvad han visste om solvisaren. Han stötte sin
hugg-värja med fästet i snön och inriktade udden mot polstjärnan,
så att de nästa morgon skulle kunna afläsa tiden.

”Universets kärna,” sade han, ”måste antingen vara
jorden eller också den stjärnan, som står öfver de svenskes
land. Intet får vara för mer än det svenska.”

Utanför muren ropade kosackerna, men så snart
holstei-naren ledde talet på deras hotande anslag, vardt konungen
fåordig.

”1 dagbräcket taga vi oss tillbaka till Hadjatsch,” sade
han. ”Vi skola till dess bara fånga en tredje häst, så att hvar
och en bekvämligt kan rida i egen sadel.”

Efter att ha talat på det sättet gick han tillbaka in i
boningshuset.

Holsteinaren kom med häftiga steg ned till fänriken, och
pekande mot konungens dörr ropade han:

”Gif pardon, fänrik! Wir Teutschen icke skräda ord,
när såren svida efter rep, men jak sträcker vapen och gifver
herren victorien, ty också jak kan låta blot för den mannen.
Om jak älskar honom! Ingen någonsin förstå honom, som
ej honom sett. — Men fänrik, ni må icke dröja längre ute
i vädret.”

Fänriken svarade:

”Ingen kappa har värmt mig ljufligare än den jag nu
bär, och jag lägger allt mitt uppå Kristus. Men i Guds namn,
major, gå tillbaka till dörren och lyssna! Konungen kunde
göra sig själf något illa.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free