Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Svenskarna och deras höfdingar - Den lilla systern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heligare, än du mottog henne helig!” Och bakom henne
slöts dörren för alltid. Nu var hon nunna i Vadstena kloster.
”Är du så gammal,” frågade hon och såg abbedissan
upp i ögonen, ”att du kan minnas, när den heliga fru
Birgitta ännu gick bland de lefvande?” Själf hade hon
samma namn som helgonet, och däröfver var hon glad och
stolt.
”Lilla syster,” svarade abbedissan, vemodigt småleende
— och sedan kallade nunnorna henne aldrig annat än ”den
lilla systern” — ”så gammal är ingen af oss. Vi nunnor
se ändå ibland den heliga i våra drömmar, men det sker
bara, om någon mycket stor lycka väntar oss. Som en
god moder går hon omkring och vakar öfver att elden är
väl släckt till natten och alla ljus utblåsta. Därför kan aldrig
Vadstena brinna.”
Den lilla systern undrade, om hon någonsin skulle bli
värdig att få drömma en sådan dröm. Men de första dagarna
var det mycket nytt att tänka på. Hon fick kyssa det
radband, som hade tillhört den hundratioåriga nunnan Ramborg
Bruddesdotter. Syster Ramborg hade varit en af de första
i klostret, och de nämndes alltid med särskild vördnad. Hon
fick stryka med handen öfver de altardukar, som hade
sömmats af den konstskickliga Anna Klasdotter. Tyst fick hon
också sitta bredvid Botilda Pedersdotter och se på, hur hon
präntade den sirligaste skrift på kalfskinn, som hon fått af
biskopen i Skara. När nunnan var färdig med ett par blad,
gick hon ned till brödernas talport och lade det skrifna i en
tunna, som satt i väggen. När så tunnan svängdes rundt,
stod en munk på andra sidan och tog upp hvad som låg
på botten. Ty på andra sidan var ett kloster för munkar.
De voro lärda och allvarliga män, men fingo aldrig råka
nunnorna annat än vid talporten. De hade en stor sal full
med böcker, och de dyrbaraste hängde fastlåsta vid väggen
i kedjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
