Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Legender och visor - En gammal pingstvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är syster Agnes den höga
med offertänd lågas glöd
i sitt bruna, brännande öga
och kinden af längtan röd.
Kring bleka läppar det rycker
i het och hängifven brand,
och hårdt emot bröstet hon trycker
sin kärleksträngtande hand.
Det är syster Gertrud den unga,
som mot armarnes mjälla hull
stödt gropig kind och de tunga
och gyllene flätornas gull.
Hennes ögon trohjärtadt tåras,
men munnen är leende täck,
och den barnsliga pannan fåras
af andaktens djupaste veck.
Men vid sidan af sjungande systrar
Veronika lyfter sitt ljus,
och i bäfvande stillhet lystrar
till tonernas vingade brus.
Sig de smala fingrarne sluta
i bön kring stake af guld,
och sitt skimmer vaxljusen gjuta
öfver skepnad, rosig och huld.
Men sankta Cecilia sitter
bak orgelns silfversirat
med gestalten i skimrande glitter
från guldbroderad ornat.
Hon spelar den höga koralen
om uppståndelse, kärlek och bot
och trampar sakta pedalen
med hvit och jungfrulig fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
