Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - Ett novellfragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjust i henne, drog fram min dockteater och spelade för
henne, och när hon fick bahytten på och skulle gå, höll jag
hennes hand hårdt i min, såg henne djupt in i ögonen och
frågade ångestfullt, om hon snart skulle resa. ”Ja/’ svarade
hon stilla med klar, oberörd röst. Hon skulle snart resa.
Men vecka kom och vecka gick och hon reste icke. Hvar
afton var hon hemma, och jag eklärerade min teater och
spelade allt mer spännande historier, med nya fonder, som
jag kolorerade själf, och vilda äfventyr, som jag tänkte ut
om mig och henne. Det var framför allt den stora dramen
om prinsen och prinsessan i Blåklockskogen, slutande med
kunglig förmälning, hvarvid jag snörflade vigselformuläret
med samma ton som kristendomsläraren och förklarade, att
de unga tu aldrig skulle skiljas åt. Men när pjäsen var slut,
var det alltid liggdags, och hon skulle gå. ”Skall du snart
resa?” frågade jag alltid i tamburen, halft i ångest och halft i
skämt. ”Ja, snart,” svarade hon alltid lika stilla, med samma
klara, oberörda röst.
Så var det en afton, då jag väntade henne. Jag hade
gjort i ordning teatern, tändt de små vaxljusen vid rampen
och höll på att förbereda en alldeles särskild öfverraskning
till sluttablån och det kungliga bilägret. Jag skulle göra
fyrverkeri med nikt, det var strängt förbjudet och just därför
så mycket stoltare att bjuda på, som det kunde medföra en
kännbar bestraffning.
Då kom fröken Térése in.
”1 kväll får du spela för dig själf.”
”Har Elise rest?”
Jag kände, att jag blef alldeles kall i händerna.
”Ja, din lilla ängel har gått ifrån dig,” svarade fröken,
som med förkärlek uttryckte sig i fru Carléns stil.
Jag blef alldeles tyst. Så släckte jag ett för ett de små
vaxljusen vid rampen, och för hvart och ett som slocknade
och rökte blef det ensammare omkring mig. Jag tog ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
