Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Resebref - Ett bref från Berner Oberland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otur. Har man tur, kan man komma till verklig trefnad
och ändock icke behöfva göra bekantskap med de patologiska
formerna af den schweiziska närigheten. Jag nämnde ordet
”trefnad”. Uttrycket ”otrefligt som ett hotellrum” brukar
ju eljes vara stående. Men är icke detta en orättvisa och
en missuppfattning? Mig synes det i stället hvila en alldeles
särskild frid öfver ett kalt hotellrum med blott det nödvändiga
och utan all personlig utstyrsel. Det är en sorts fri och öppen
klostercell. Man känner där ro, hvila från sig själf och
världen. Och är det i botten annat man söker när man reser?
Dock, det var icke för att spela resefilosof å la Sterne
som jag begynte detta bref, men för att en smula tala om det
Berner Oberland i hvilket jag haft lyckan att drömma bort
de sista veckorna med Jungfrau midt framför mig och den
äkta fjälluften ikring mig. Den mest bekanta utgångspunkten
för resor i Berner Oberland är Interlaken. Få sådana platser
i Europa äro till den grad besökta och berömda. ”Interlaken”,
säger medelsnittsturisten, ser salig ut och smackar med tungan,
som för någon gammal och god vinsort. Men egentligen är
platsen hvarken gammal eller god. Att dess naturskönhet
måste vara älskad kan man förstå, då den erbjuder allt
samladt, som kännetecknar Schweiz: gröna ängar, blå sjöar,
hvita, fjärran berg, men alltsammans på något affischartadt
och kromolitografiskt vis. Stället verkar onekligen såsom en
expositionsframställning af Schweiz, på hvilken framför allt
ingenting får vara glömdt. Hotell ligga här bredvid hotell
inom parker och trädgårdar, liknande små hof, hvart och ett
med sitt ceremoniel, det ena kostbarare än det andra, men
alla högst värdiga, och kring dem sluter sig en basarstad af
butiker. Hotellen äro mestadels storståtliga både till omfång
och anordning, bodarna så lysande som endast de kunna vara,
hvilka vända sig till ett rikt och sysslolöst världsklientel. Men
förgäfves söker man i Interlaken en enda liten vrå, som lefver
sitt eget lif, oberörd af främlingsväsendet, ett stycke tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
