- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
48

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnyades, då de visade sig utom scenen. Alla berömde dem.
Ingen misstänkte något.

Balen började åter, men Gösta flydde bort från
balsalen.

Hans hjärta sved efter Mariannes blick, som om det
hade sårats af skarpt stål. Han förstod nog meningen med
hennes ord.

Skam var det att älska honom, skam var det att älskas
af honom, en skam värre än döden.

Han skulle aldrig dansa mer, han ville inte se dem
mer, de sköna kvinnorna.

Han visste det nog. Dessa sköna ögon, dessa röda
kinder lågade inte för honom. Inte för honom sväfvade
dessa lätta fötter, klingade dessa låga skratt. Ja, dansa med
honom, svärma med honom, det kunde de, men ingen af
dem hade på allvar velat bli hans.

Poeten begaf sig in i rökrummen till de gamla herrarna
och tog plats vid ett af spelborden. Han råkade slå sig
ned vid samma bord, där den väldige herrn till Björne satt
och spelade knack, omväxlande med det att han höll polsk
bank och samlade en stor hög af sexstyfrar och tolfskillingar
framför sig.

Spelet gick redan högt. Nu satte Gösta än värre fart
i det. De gröna banksedlarna kommo fram, och alltjämt
växte penninghögen framför den väldige Melchior Sinclaire.

Men också framför Gösta samlades både slantar och
sedlar, och snart var han den ende, som höll ut i kampen
mot den store brukspatronen på Björne. Snart vandrade till
och med den stora penninghögen från Melchior Sinclaire
öfver till Gösta Berling.

”Gösta, min gosse!” ropade brukspatronen skrattande,
då han hade spelat bort allt, som fanns i plånbok och börs.
”Hur skola vi nu bära oss åt? Jag är pank, och jag spelar
aldrig med lånta pengar, det har jag lofvat mor min.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free