- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
65

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kärlekshymnen. Hon hade drömt om kolarhyddan, hon som
andra. Nu syntes det henne underligt, att hon någonsin
hade haft en dröm.

Hon suckade efter naturen. Hon var trött på detta
ständiga spel. Aldrig hade hon en stark känsla. Hon sörjde
knappt sin skönhet; men hon ryste för främlingars
medömkan.

O, en sekund af glömska af sig själf! En åtbörd, ett
ord, en handling, som inte var beräknad!

En dag, då smittan hade blifvit rensad bort ur rummen
och hon låg klädd på en soffa, lät hon kalla Gösta Berling,
Det svarades henne, att han var rest till auktionen på Björne.

*



På Björne var i sanning en stor auktion. Det var ett
gammalt, rikt hem. Folk hade kommit långa vägar för att
öfvervara försäljningen.

Den store Melchior Sinclaire hade vräkt samman all
husets egendom i den stora salongen. Där lågo tusental af
föremål, sammanförda i högar, som nådde från golf till tak.

Han hade själf gått rundtorn huset som en förstörelsens
ängel på domens dag och släpat samman hvad han ville
sälja. Kökets tillhörigheter: de svarta grytorna, trästolarna,
tennstopen, kopparfaten, allt detta fick vara i fred för honom,
ty hos dem fanns intet, som påminde om Marianne; men
detta var också det enda, som undkom hans vrede.

I Mariannes rum bröt han in, förhärjande allt. Hennes
dockskåp stod där och hennes bokhylla, den lilla stolen, som
han hade låtit snickra åt henne, hennes nipper och kläder,
hennes soffa och säng, allt detta måste bort.

Och sedan gick han ur rum i rum. Han ref till sig
allt, som han fann misshagligt, och bar stora bördor ned i
auktionsrummet. Han flåsade under tyngden af soffor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free