- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
81

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon hyste hvarken hat eller kärlek till honom. Men det
fanns en inre röst hos henne, som liksom varnade henne
för att än en gång ge sig i hans makt. Och dessutom ville
hon hålla sitt ord till Gösta.

Om han hade somnat, om han hade talat, om han hade
varit orolig, om han hade visat något tecken till tvekan, om
han hade låtit köra vagnen bort i skuggan! Men han var
bara tålamod och visshet.

Säker, så smittsamt säker, att hon skulle komma, bara
han väntade.

Det värkte i hennes hufvud. Det ryckte i hvarje nerv.
Hon kunde inte få ro, så länge hon visste, att han satt där.
Det var, som om hans vilja släpade henne bunden nedför
trapporna.

Så skulle hon åtminstone tala med honom.

Innan han kom, lät hon draga upp gardinerna, och hon
lade sig så, att hennes ansikte kom i full dager.

Därmed hade hon helt visst åsyftat att ställa honom på
ett slags prof, men Melchior Sinclaire var en märklig man
den dagen.

Då han såg henne, gjorde han inte en åtbörd, gaf inte
till ett utrop. Det var, som om han inte hade sett någon
förändring hos henne. Hon visste hur högt han hade dyrkat
hennes fagra yttre. Men han lät inte märka någon sorg.
Han behärskade hela sin varelse för att inte bedröfva henne.
Detta grep henne. Hon började förstå hvarför hennes mor
alltjämt höll honom kär.

Han visade ingen tvekan. Han kom hvarken med
förebråelser eller urskuldanden.

”Jag skall svepa om dig vargskinnspälsen, Marianne.
Den är inte kall. Den har legat i mitt knä hela tiden.”

I alla fall gick han fram till brasan och värmde den.

Sedan hjälpte han henne att resa sig från soffan, svepte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free